Det finns recensioner från ett otal olika tidningar om Erik. Jag tar här upp en från Aftonbladet och en från Dagens Nyheter.

Aftonbladet 13/5 1996.

Snabbresumé: Född av läkarföräldrar i Malmö den 29 mars 1957, flyttade till Falun, Gävle, Norrköping och Vänersborg, nobbades på scenskolan, kom istället in på Journalisthögskolan i Göteborg året därpå, vickade på tidningar och lokalradio, vidare till P3-programmet "Rockdepartementet", "Riskradion" (den intellektuella kiss- och bajshumorns inträde i svensk radio), "Fångarna på fortet", "Glädjetåget", "Brutal-TV", "Klang och CO", "Folkradion", "Blix från klar himmel", "Kvällsöppet", "Mungo", "Lördag s-stek", "Detta har hänt".
Hemma: med hustrun Vanja (bakgrund i Kurt Olssons damorkester) och barnen Gustaf och Viktoria i villa i Pixbo utanför Göteborg.
Politik: åt vänster till.
Humortradition: Den med de tre M:en: Mad, Mosebacke och Monte Python.
Känd figur: Äckelgubben Ernst von Schinkel.
Aktuell: Som en annan äckelgubbe i enmanspjäsen "Politikerns sista tal" på Mosebacke.
Vadan detta: Författaren Anthony Swerling hade sett Blix som Ernst von Schinkel och erbjöd honom att göra "Politikerns sista tal" på Stockholms monologfestival i höstas.
Det blev succé.


Dagens Nyheter11/5 1996.

Svavelosande Blix

Vad skulle en politiker säga om han tappade masken? Anthony Swerlings pjäs "Politikerns sista tal" är en monolog som spårar ur, ett tal som går från världsförbattrande pladder till ett kamoflerat förakt för att sluta i rena rasismen. Radio och TV-mannen Erik Blix scendebuterade i rollen 1995 och hade inga problem med att låta politikern vräka ur sig gallsprängda spydigheter i bästa von Schinkel anda.
Föreställningen blev en stor publiksuccé vid förra årets Monologfestival (där den vunnit pris i en manustävling tidigare) och den återkommer nu för ett gästspel. Regi: Johan Bergenstråhle.